Livet

Det känns dåligt.
Ibland känns det omöjligt faktist. Jag orkat inte att leva på det sättet.
Det finns familj och det är bara jag, som tar ansvar. Alla väntar på mina bestämmelser.

Slutligen känner jag mig ostabilt. Vad ska de göra om nåt händer med mig? De kan inte. De tappar fokus omedelbart. De kan inte tvätta eller hänga upp tvätt. Vet inte vilka medicin behövs och när.
Hur han kan ta hand om barnet om nåt händer med mig?

Det är fur mycket press på mg- Jag får inte glömma eller kopplar av. Jag behöver vara fokuserat hela tiden. Även om jag har givit alla bestämmelser, då ska jag kontrollera. Inte bara fråga, men kolla, hur gjorde allt.

Det är svart att vara i tonus hela tiden. Samt det är bara jag som behöver byta sängkläder, tvätta, dammsuga, laga bra mat. Ingen annan. Hur an vi klara med detta?